Lyssnar sönder Simon & Garfunkel-låten "The Boxer" och funderar över varför saker och ting är som dom är. Dom...dom är väl bara så helt enkelt, vissa saker. Det kanske inte finns någon förklaring. Eller andledning. Men ibland kan man inte låta bli att undra vad syftet är. Kommer det leda någon vart? Du vet. Det låter säkert lite flummigt eller nåt, men jag kan liksom känna att jag går runt i ett ogenomskinligt moln och ser inte ut utanför det, vet inte vad som händer eller vart jag är påväg. Förvirrande, förstår du? Känner du också så? Det är klart du gör, alla blir väl förvirrade ibland. Förutom vissa människor, som aldrig gör bort sig, alltid säger rätt, alltid gör rätt, alltid vet exakt vad som kommer hända, aldrig ser sig om. Dom "tuffa" människorna som bara går omkring där i genomskinliga moln och kan allt, gör rätt, vet rätt. Människor som inte blir förvirrade. Men det är normalt att vara förvirrad. Det måste man vara ibland för att leta reda på rätt väg. Det är som att man svänger av ibland på en avfart som man tror är rätt, och så är man lite bortkommen. Men till slut hittar man ut till den nya motorvägen man skulle till, och så är det bra. Till skillnad från människorna som bara åker rakt fram och vet att om dom åker rakt fram så slipper dom svänga och krångla. Dom håller sig i rätt fil och får inga utmaningar eller kör aldrig snett. Dom är "perfekta". Pah...tråkiga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar