Wish I was a punkrocker with blablabla

Sitter här nu, en onsdagskväll den sista dan i augusti, i mitt vita rum med persiennerna nerdragna, men vinklade så att man ändå kan se rätt mycket. Fönstret är öppet också, så man kan ofta höra spårvagnar och bilar åka förbi på gatan utanför. Nej, nu går jag och drar upp persiennerna istället, vänta.....såja, nu ser man världen istället. De höga, Vita Björn-husen tornar upp sig under en ljusblå sommarkvällshimmel med några bomullsmoln på. Jag kan höra musik spelas någonstans ifrån också. Någon ganska lugn ballad på hög volym. Mitt hårspänne ligger där på bordet...den ena sidan av hårspännet är trasig...bajs. Önskar jag levde på sjuttiotalet, det önskar jag verkligen, jag har en känsla av att jag egentligen skulle födas på sextiotalet, växa upp på sjuttiotalet, vara vuxen på åttiotalet, ännu mer vuxen på nittiotalet, och medelålders nu. Alltihopa verkade mer lämpligt för mig då...musiken, samhällets uppbyggnad...nej förresten, det är många saker som är myyycket bättre nu, tror jag. Samhällets uppbyggnad var nog inte bättre då. Men musiken var det definitivt.