People are affraid of their own greatness - Nelson Mandela



måndag 22 augusti 2011

Att vända sin svaga självkänsla mot andra

Jag blir sur. Jag blir fan sur. Jag blir sur på när folk har så jävla mycket fördomar om saker som dom inte vet nånting om. Vi tar ett exempel..
Joe Lynn Turner, sångare i Rainbow. Så fort han har en tajt tröja på en musikvideo eller blinkar mycket med ögonen eller nåt, så är han tydligen homosexuell. Alltså, man kan fan inte veta sånt, det är precis som att säga att man känner honom, när man aldrig nånsin har träffat honom. Fast det är värre, man säger inte att man "känner honom" eller har "träffat honom", man säger att man vet vilken sexualitet han har, visst? Hur fan ska man VETA det? Ha? Utan att ens veta vem han är knappt, kan man väl inte säga så? Eller är "gay" ett sätt att röra sig och prata? Det trodde inte jag. Och sen om det är nån som är bög, varför måste alla kommentera det då hela tiden? Men jag menar, det är ju egentligen inte konstigare än att va heterosexuell, tycker jag. Tänk om man skulle kommentera det då:
"Han där borta är nog straight..." (Fniss) Eller är det så att alla uppfostras att tycka det är konstigt? Och jag blir också en aning sne på att folk...eller alltså, man får ju vara rädd för dom om man vill, om det är så att man inte vet nånting om dom, men bara för att en person inte har samma sexualitet som en själv, behöver man väl fan inte särbehandla dom? Okej, det där lät konstigt kanske... Men varför höjer man på ögonbrynen åt homosexualitet...jag fattar inte?! Jag har försökt fatta, men när man är gay är man ju inte en utomjording? Så fort någon kliver ett pyttesteg utanför den exakta mallen som man måste va innanför, så höjer folk på ögonbrynen. Alltså, det förbättras väl kanske, liksom, men inte helt...det finns fortfarande normer.
Jag blir så trött på att folk vänder sin svaga självkänsla mot andra...de är bara rädda och svaga själva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar