Och livet går vidare. Antar jag. Eller? Många liv gör nog det, det lyser ur dussintals lägenhetsfönster här i Majorna i alla fall. Visst är bloggar till för att skriva om sånt som man känner, tycker och tänker? Precis. För just nu känner jag bara att jag är trött på all jävla skit. Så antar jag att du har känt ett antal gånger också? Bara trött och arg på allting. Jag skulle kunna slå nån. Springa iväg, lååångt bort och bara: Raaaaaaarrggg!! Och riva och slita och sparka på stenar och slå i marken som dom alltid gör på film när dom blir förbannade. Så känner jag att jag skulle kunna göra just nu. Och vet du vad det konstiga är? Det finns inte ens nån anledningen egentligen. Jo, jag kanske är trött på skolan eller på andra småsaker, men...det har liksom inte direkt hänt nåt om du fattar.
Vad ska man göra i dom perioderna på livet där man känner sig lite mentalt ostabil? Ska man bara bita ihop och fortsätta låtsas som ingenting, fast man på nåt sätt fått nog av nåt, men man kan inte konkret säga rakt ut vad det är man har fått nog av? Mitt liv som dinosaurie känns tungt ibland. Du som läser detta har säkert också ett tungt dinosaurieliv emellanåt, stämmer det? Vad ska man göra? Man kan ha olika sätt att hantera saker, själv tittar jag på film, umgås med dom jag tycker om och lyssnar skitmycket på musik, hur gör du? Kommentera gärna, om du vill. Ibland kanske det inte räcker med att göra lite småsaker som man tycker om. Om du känner så, så behöver du inte vara ensam nu. Nåt måste fan hända, jag blir galen! Förbannad! Men som sagt, livet går väl vidare, antar jag då. Eller? Och i lägenheterna lyser fortfarande lika många fönster. Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar